när Lucas kom till världen | Foodjunkies blogg

Hej bästa bästa bästa ni!

Idag vakna jag upp och kände nästan mig sugen på att hoppa över värktabletten. Men så mycket ska jag inte ta ut glädjen att det börjar kännas bättre. Så kul att många sa 14 dagar är det bättre, nu är det 12.. Så passar på att komma och säga hej :)

Tänker att ni ska få följa med lite dagen då min älskade Lucas kom! Mina mobilbilder.. tycker det kan bli så mycket mer personligt då och hur det verkligen gick till. Får se hur länge jag håller mig från lyckotårar det här inlägget.. Så här kommer nog ett av mina personligaste inlägg!

Här har vi parkerat bilen, tagit med BB väskan och babynestet, fått vårt skåp att hänga in våra saker och kläder i och fått våra andra fina kläder men glömde dock mina tofflor i bilen pga lite stressade, jag trodde min kille var iväg och hämtade bilen när vi skulle åka in men var i själva verket utelåst på innegården utan telefon när han slängde sopporna..Men men, på bilden har jag fått några alvedon med några klunkar vatten ( jag var så nervös så helt torr i munnen men man måste fasta ju innan operation så kommer ihåg hur härligt det var med lite vatten! ).

Här har vi rullat ner sängen till operationsavdelningen, sitter och småpratar med sköterskorna för att fördröja tiden som stod still.

En liten kille som var supervaken, redo att komma ut :)

En annan kille som absolut inte heller kunde sitta still.

Oj, tänk att här är det inte många minuter kvar till att vi får höra det där skriket. Det där som man väntat på så obeskrivligt länge. Det lilla skriket som fick oss båda att börja gråta av lycka! Sen att det tog en minut tills han kom till mitt bröst för att kontrollera att allt är som det ska eftersom det är lite annorlunda att komma ut så här istället för vaginalt.

Lite roligt här var att dom frågade fall vi ville ha musik då dom höll på fixa lite innan han skulle komma.. Och vi säger ja, då kommer radion på med låten -How Am I supposed to Live Without you- med Micheal Bolton. Väldigt väldigt väldigt fin stund blev det och låt han kom till världen till ( hade lika gärna kunnat bli katastrof med tanke på radio, en reklam som LENDO LENDO eller VUXEN PUNKT SE.. ja ni fattar säkert )!

Den här känslan vet bara en mamma. Den går inte att förklara för nån! Ens allt och lite till läggs upp på bröstet.. För andra gången i mitt liv, precis lika stort och häftigt. Oavsett förlossning, gång, kön och upplevelse. Det finns inget som kan jämföras med det här!

Lite snuskigt att min kille fick klippa navelsträngen framför mitt ansikte där, med typ en slö sax... Men annars är man helt i sin egna värld och märker ingen annan i rummet. Trots slangar, blodtryck som åkte upp och ner vilket känns som ett tungt tryck och pirr över bröstkorgen.

MINA KILLAR!!!! Tänk att båda är födda den 13:e och Lucas kom även klockan 13 <3<3<3

Här fick dom gå ut och väga etc, medan jag låg själv på bordet och hörde hur dom typ dammsög ur min mage och mitt blodtryck skulle stabilisera sig, vilket var så läskigt tycker jag. Kändes som jag skulle tappa kontrollen och svimma var 5 sekund och tröttheten som svepte över en, kunde knappt hålla ögonen öppna eller kroppen var som helt utslagen. Där och då ville jag fly min kropp, vara vaken under en sån här operation är värt allt för att få se sin men att inte känna sin undre del av kropp och allt det där som jag skrev var inget jag vill uppleva igen! Jag skriver nog det mestadels till mig själv, för just sånna här saker förtränger man!

Här har vi rullats ut på uppvaket, ser ni så trött jag ser ut trots lyckligast på planeten? Fortfarande helt slut i kroppen och börjar känna lite pirr i ena foten precis som tandläkarbedövning. Det är så häftigt hur dom tar tutte DIREKT, det där lilla suget som känns SÅ MYCKET!

Ser ni att jag har tejp på örat.. Min kille fick tejpa in mitt örhänge som inte går att ta av då man egentligen inte får ha smycken under operation.

Nästan samma sekund som vi kom upp till rummet kom vår stora skatt dit. Min mamma, syster och henne kille var också med men tyvärr fick dom inte komma in i rummet så väntade snällt och otåligt utanför...

Det här är den stund jag väntat nästan allra mest under hela min graviditet!

Så rullade dom ut lilla underverket till dom andra, kvar vart en trött mamma som inte anade hur ont det skulle börja göra efter alla värkstimulerande börja avta. Trodde dom skojade med mig när dom tog ur kateten morgonen efter och bad mig gå från sängen till den där dörren som ni ser. Då fattade jag att det här är en så stor operation!!

Timmarna gick, godset fortsatte och smärtan var hemsk. Alba kom på besök och jag ville bara kramas med henne!! Hade jag haft kejsarsnitt med första barnet, hade det varit någonting H E L T annorlunda men nu var det sämsta. Med första att få ligga och mysa med sin lilla lilla bebis och härda ut smärtan men NU att vara bådas mamma... TUR ATT DET FINNS EN PAPPA, MOSTER, FAMILJ OCH VÄNNER (som dessutom behövt säga nej hela tiden att pussa och vara för nära lillebror hela tiden då hon vart förkyld första dagen vi om hem från BB ) vilket inget jag var beredd på eller vill vara när det ska vara som mest mysigast och lyckligast! Hade jag kunnat välja hade jag fött vaginalt. Men andra halvan av hjärnan är så TACKSAM för att han är här och allt gick som det skulle <3 Och som sagt, smärta är någonting vi alla förtränger så idag när allt vänt känner jag mig mer positiv till allt igen. Jag är en ny människa och längtar ihjäl mig till att kunna ta en promenad, bära upp och krama min stora tjej osv men nu ska jag njuta lite till av lilla bubblan då han bara är tolv dagar än så länge.. Tiden går så fort!

TACK Danderyds-sjukhus för ni tog hand om mig och fick min son till världen <3

Har ni några frågor, skriv :)