Hej måndag höll jag på att skriva... Känns som det är en nu vecka och nya tag idag! Kan vara för att vi reste hem igår, vilket alltid tar upp en dag nästan. Eller så är det för att jag ÄNTLIGEN är tillbaka till livet, hej hej hemskt mycket hej! Jag mår så mycket bättre i kropp och knopp. Så skönt och vakna pigg och vara inte må illa. Det har känt som min mage har varit större pga av alla mackor etc jag fått i mig och den nu är så som den ska vara i v 15. Tarmarna sväller ju den första tiden så man går ju runt och tror man har en liten mage oxå hehe. Jag är så sugen på att träna, det var ett bra tag sen min kropp skrek efter det. Ska jag vara ärlig så var hela 2018 ett riktigt dåligt träningsår för mig. Vi bestämde oss för att försöka få ett till syskon för ca 1 år sen men det gick ju verkligen inte så där fort som med Alba. Jag var verkligen lugn i hela tänket med det, men såklart det är alltid lite jobbigt när alla frågar om Alba ska få ett syskon snart. Det är inte att trycka på en knapp så händer det. Jag njöt av att få vara mamma bara till Alba, få se henne växa upp och ge henne så mycket tid som möjligt och dessutom så har jag hunnit göra så mycket mer än bara varit mamma under den här tiden, med min kille och vänner. Just det har varit så viktigt därför har jag nog inte känt den stressen över 'varför blir jag inte gravid'. Är det någon som kan relatera till det? Eller blev lite lugnad av dom små orden? Det är nämligen inte det lättaste när folk som man kanske inte ens känner är på och frågar om syskon... Som ni ser- så taggad på att må bra :) Vill ni jag skriver mer sånt här? Tell me! Puss och kram
