Gaaah jag har så många tankar i mitt huvud. Det som är mest; hur ska Alba kunna vänta till augusti då bebis kommer? Hon frågar varje dag om den kommer. Jag visste att hon skull vara glad men inte så här. Hon är extremt försiktig med sin mamma, pussar magen så fort hon slår upp ögonen på morgon och sen fortsätter det inte fören dom stängs på kvällen, berättar allt hon ska göra till/med/för bebis osv osv. Jag håller på att spricka av kärlek för min lilla fina tjej! Ni som har mer än ett barn vet säkert känslan, kan bara tänka mig att det blir ännu mer av det där söta. MEN en sak jag inte vet hur jag ska klara av.. HUR i hela fridens namn ska man göra när man redan är orolig för en 24/7 och så kommer en till?! Kommer vilja stänga in mig eller nåt likande. När Alba kom vet jag att jag var en "rätt så chillad" mamma men känner mig inte så tuff längre.. Nu är jag så löjlig att jag bär över Alba från sin säng till vår säng när jag och min kille ska gå sova för jag vill ha henne nära. Måste vara nåt med gravidhormonerna? Någon som känner igen sig? Satt och titta massa bilder och hjälp vad tiden går fort.. På dom här bilderna är hon bara 1.5 år <3 Bland dom finaste bilderna på oss tycker jag. Sensommar och solen ska snart gå ner men fortfarande varmt ute, yes - jag drömmer mig tillbaka!! en blåbärsplockare sitter där, dock hamna nog ingenting i korgen utan bara i munnen Imorgon åker vi till Spanien igen. Mest för att jobba på huset, bara vara med vår lilla tjej och ut för att gå hajk i bergen. Dock ska vi bara dit i några dagar, vilket var länge sen vi åkte så kort så ska verkligen passa på att njuta. För det som också går runt massvis i huvudet - hoppas bebis mår bra! Vet inte hur jag skulle klara ett missfall till nu. Och det är många av er som skrivit mycket om det. Kärlek till er alla! Så fint att höra att det är många av er som också haft och är gravida igen nu - grattis till er alla <3
